♥ mingla ♥

Idag åkte jag på sightseeing runt avenyn med spårvagnen. Inte medvetet. Jag hoppade på fel spårvagn som tog mig efter en omväg till Brunnsparken. Det gjorde som sagt inget. Där satt jag med min keps och ryggsäck, tittade ut genom fönstret och memorerade allt jag såg. Hade nog inte märkt ifall Jennifer Aniston hade satt sig på sätet bredvid mig.

Jag är ingen väsktjej. Det ska gudarna veta. Brukar faktiskt ha min plånbok i bakfickan på jeansen och mobilen i bröstfickan på flanellskjortan. Nej nej nej, jag skojar. Gick ni på den? Oftast har jag faktiskt plånkan i handen. Man kan gå så i min stad. Det kan man inte göra i en storstad som Göteborg. Där måste man nästan ha hänglås på sin lilla bag. Nu när jag ska flytta dit så kan jag som sagt inte gå runt med min plånka i handen på Nordstan så nu måste jag ha en väska. Jag har hittat en väska som är TO DIIIIE FOOOR. Jag bara måste ha den. ( ni hör att jag försöker vara en i fashionista-gänget?)..Ska jag säga vilken väska jag vill ha? En svart Mulberry bayswater. Den skulle sitta fint i kistan att ha sina skolböcker i till hösten.

Woohoo. Idag startar Allsång på skansen. Just nu sitter en farbror vid namn Bosse Parnevik med sina 100 barnbarn och sjunger Idas sommarvisa. Barnen är så fula så det är skrämmande och jag kan inte begripa hur dom kan sätta mikrofonen vid den fulaste ungens mun. Det ilade i hela min kropp när hennes skeva röst höll på att spränga högtalarna på Tv:n. Förstöra den fina allsången så. Varför ska allting vara så gulligt när det gäller barn?  Det kan inte jag begripa. Mindre uppmärksamhet till barn! Det high-fivar vi på.

Nämen se man på. Här har jag suttit och uppdaterat en massa inlägg såhär på natte-tid. Alla jag har på MSN är töntar och ligger väl säkert i fosterställning i sin säng och dreglar på sin kudde i skivandets stund. Det ska jag med göra alldeles strax.

När jag var framme på min destination så var det ju en miljon människor som skulle gå av. Även killen som kör med fika-vagnen skulle gå av med sin lilla godisvagn. Det roliga med detta var att han hade panik för att folk trängde sig före honom. Till slut höjer han rösten och skriker samtidigt som han nästan gråter att folk måste flytta på sig för att HAN måste ut. Han var inte ens i målbrottet, trots att han var 20+. Det lät som att någon hade tryckt ner ett munspel i halsen på han. Haha, han hade värsta paniken trots att det var slut-stationen för tåget. Hade hans chef hört honom så hade han nog fått sig en sån utskällning att hade ramlat omkull. Kolla på bilden där uppe. Han såg ut så ungefär. Han såg verkligen jätte-homosexuell ut, var så mager att hans smeknamn troligtvis var SPINKY och var absolut ingen kille man skulle känna sig trygg med på Sergels torg klockan 03 en fredagnatt.

Idag när jag satt på tåget så var det sådär jobbigt mycket folk som det alltid är på tåg och min resväska fick inte plats någonstans. Man är tvungen att sin ena kroppshalva mot någon annan, man tvingas sitta ihopkrupen som en liten igelkott och man vågar inte titta någon annanstans än ut genom fönstret. Det är alltid nån i tågvagnen som man får ögonkontakt med och alla vet ju hur vi svenska är. Vi är fega, tillbakadragna och vårt största problem är rädslan över vad andra tycker om en. Dit jag ville komma med detta inlägg var att jag var tvungen att ha min mini-resväska stående i gången, intill mitt säte. Jag höll dock i den när folk steg av och på så att dom inte skulle snubbla. Såklart kom det värsta outsidern på ca 45+ som hade en megastor resväska som fastnade i min. Han stod där helt stilla och suckade. Om han hade haft några hjärnceller hade han kunnat flytta på sin fula väska så att jag kunde ta bort min. När han sedan lyckas komma förbi så petar han mig på axlen och säger:

Ett litet tips. Ställ väskan här bakom med en röst som påminde om min mentor´s på gymnasiet när jag fick IG på omprov efter omprov. Jävla idiot tänkte jag. Tror du inte redan jag har försökt med det.

Ibland önskar jag att man inte hade så många läsare som jag har. Ikväll är jag faktiskt lite sugen på att skriva lite detaljerat om hur visningen på den ena lägenheten gick till. Men eftersom jag är så Paranoid med stort P så inbillar jag mig att hyresvärden sitter och läser min blogg. Vilken fånig tanke va? Jag är en fåntratt. När vi körde till lägenheten var jag så rädd så jag visslade Robyn´s - do you realy want me jättesnabbt. Brukar göra det när jag är nervös.

Om jag säger såhär så spelar det ingen roll att lägenheten låg i ett av de mest eftertraktade områderna. Med en sån skum hyresvärd kommer jag ligga sömnlös varje natt = IG på tentorna i skolan. Han var en sån man som vi var helt övertygade om att han är expert på skatte-fifflande / hade bara pengar i huvudet / skulle inte säga till mig om han såg mig tappa en tjuga på gatan. Tar jag lägenheten så får jag inte ens skriva på ett kontrakt. Vilka knäppgökar det finns.

På måndag ska jag på några lägenhetsvisningar i Göteborg. Jag har en som verkar lovande och jag hoppas att jag får den om jag vill ha den. När hyresvärden beskrev den sa han att den var väldigt eftertraktad, mycket fräsch och fin samt hade högt värde. Nu är det ju självklart att jag målar upp en bild av att lägenheten ligger i ett landshövdingshus med höga fönster, högt i tak, trägolv, kakelugnar, jacuzzi, balkong, helkaklat badrum med skål-handfat..o.s.v

Midsommaraftonen är över. Trots att  vi inte drack en enda liten droppe alkohol igår och la oss någorlunda tidigt så är jag verkligen skittrött idag. Känns som jag har vallfärdat till det heliga landet hela natten. Har försökt få tag i några vanliga hederliga banankartonger i affärerna nu på morgonkvisten men får bara till svar "Av miljövänliga själ så slänger vi dom direkt. " Detta fjanteriet om miljön. Tycker det börjar gå till överdrift. Just därför slängde jag glaset i soptunnan från ljusstaken som min kära katt rev ner imorse.

Eftersom jag inte får tag på några ynkliga banan-kartonger får jag helt enkelt packa ner alla o-ömtåliga saker i plastsäckar och fortsätta jakten på flytt-lådor ikväll. Men nu har jag fastnat framför Vänner säsong fyra! Pheobe tror att en katt hon hittar är hennes mamma. Det påminner lite om mig själv, för jag tror att min katt är min son.

Jag och min boyfriend startade midsummer-morgonen med att motionera 6,3 km. En applåd till oss. Vi höll på att ge upp på 4 km och ta en genväg genom skogen men icke sa nicke. Vi fortsatte. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för denna dåliga uppdatering på bloggen. Tyvärr kommer det vara lite snålt med inlägg några dagar framöver. Jag flyttar snart och all min inredning måste vara ute ur lägenheten om en vecka. På måndag ska jag till Göteborg och gå på 3 lägenhetsvisningar. En applåd till mig igen. Hoppas bara att jag får någon av dom. Det är lite mycket nu men vi hörs med minst ett inlägg om dagen iaf. Det är alla bloggars oskrivna regel. Har man en blogg måste man uppdatera MINST ett inlägg om dagen.